Jag är så jävla klumpig!
Händelseförloppet;
Johan hjärtat gör mat. Går ifrån köket för att ringa sin mamma och fråga om råd för att göra tortilla grejjen bäst! Kyckligen var stekt, löken också. Det skulle bara blandas!
Han sätter sig i soffan och pratat telefon och jag går in i köket. Jag ser att plattan står på fast det inte är någon stekpanna, inget ovanligt - han brukar glömma ibland ;)
Men då, viktigpetter som jag är, stänger jag av den och sätter istället på ugnen (tortillan ska ju in i ugnen sen!)
Efter ett tag säger jag nöjt till Johan, när allt är blandat och klart, att jag redan satt på ugnen till honom. "Va! Är du seriös!?" får jag till svar och han rycker upp luckan.
"Men ja, det är klart, tortillan ska väll in i ugnen?"
"Men vi har ju saker i ugnen! Helvette, sladden har smält *suck*"
Wooops. Hade glömt att alla våra små utrymmen i vår lilla lägenhet nu är förvaringsutrymmen... Nu är brödrosten smält och helt och hållet oanvändbar... Stekpannan klarade sig dock. Snopet.. Johans nya brödrost :( Uscha va Dum jag känner mig. Helt jävla talanglös. Vi hade ju öppnat den för bara 30 min sen typ då vi letade formar.
Men sötnosen min blev inte sur alls :) han bara skrattar och påstår att även jag en dag kommer skratta åt det hela - skulle inte tro det va!
Jag är så jävla klumpig.
